Äntligen!

Äntligen har ridhuset öppnat igen efter isoleringen. Vi har bara isgata överallt här nu, riktigt spolad blankis. Så det känns så bra att kunna gå in och rida igen och inga nya hästar har blivit sjuka, det blev bara en.

Har hunnit med två träningar sedan sisst, först för Camilla Lind och sedan Sigrid Bergåkra. För Camilla fick jag träna en del programdelar och för Sigrid mer kvalite på gångarterna. Tycker det är perfekt att träna för två tränare som har samma grundtänk men fokuserar på lite olika saker. Båda två är superbra och jag känner mig så inspirerad när jag kommer hem! Zara fotsätter att vara väldigt pigg och jag måste sitta och stämma av hela tiden för att hon ska fokusera och inte bli springig. För båda tränarna får jag mycket rida i förvänd galopp på volt och ställa inåt/utåt mycket, mycket stärkande och galoppen blir mycket bättre efter den övningen. Hon fyrtaktar fortfarande lite i galoppen men, enligt Sigrid, så har det blivit mycket bättre. Skänkelvikningarna går jätte bra och hon vinner mark och korsar benen bra men,,, den går för fort, måste även här stoppa upp henne på yttertygeln hela tiden. Får också träna mycket tempovariationer. Samal traven, lägga volt, ökning och sedan samlig några stek och försöka få henne att vila lite i samlingen på varje steg. Att hon ska vila lite på stegen har börjat funka riktigt bra nu,, i alla fall ibland. Vid samlingen så tar jag i ömsom höger/vänster tygel lite extra för att förstärka att hon ska vänta på stegen. Det funkar bra, gjorde så med Calista också och när det väl har lärt sig att vänta så kan man vara stilla med handen igen. Det viktigaste är att hon bjuder hela tiden, vid minsta lilla tvekan måste jag rida på framåt igen. Sigrid tycker att jag ska åka till Enköping och Habo och rida kvalklasserna där,, men jag vet inte, så himla långt att åka!

Uteritter!

Oj, oj, oj vad jag ridit ute nu! Ridhuset är stängt pga smittan till och med den 9 mars. Det gör att jag varje dag när jag kommer får jobbet vid 5-tiden, släpper jag allt innanför dörren byter om och går till stallet. Bara för att jag ska hinna rida ute innan det blir mörkt. Det har varit lite jobbigt för då det är hårt och lite isigt efter vägen så får inte Zara göra av med lika mycket energi som när vi är i ridhuset. Förra helgen var det dock kanonväder,, och jag kunde rida upp i skogen i mjuk snö och Zara fick galoppera av sig ordentligt! Så jätte mysigt!

 Till helgen ska jag träna för Camilla Lindh igen, ska bli jätte kul. Problemet med att rida ute är att man bara går på rakt spår och det blir dåligt med volt- och skänkelviks träning. Så igår tog jag transporten och åkte ned till Maria Roos ridhus, trots att de var isigt och snorhalt efter vägen. Men det gick bra att köra,, hurra för fyrhjulsdrivet!! Lastade själv både dit och hem och Zara gick på utan minsta tjur. Men himmel vad pigg hon var!! Hon kändes som en osäkrad granat att sitta på, pep och frustade och då och då for hon i luften. Men vi fick ändå ett bra träningspass, bakdelsvänningarna går bättre, skänkelvikningarna blir lite flddriga då hon har för brottom, förvänd gick superbra! Men jag får sitta och stämma av med halvhalter hela tiden,,, gång på gång annars drar hon!! Känns som hon bara blir piggare och piggare ju äldre hon blir, har döpt om henne till "turbohästen":) Men det gör ingen, hellre en häst som jag måste hålla en en som ska bankas fram. Hon vill så mycket Zara, hon försöker vara före mig hela tiden då hon "tror" sig veta vad jag vill så det gäller att variera sig hela tiden. Känslig för skänkeln har hon också blivit nu, vid skänkelvikningarna så behöver jag bara flytta vaden några cm bakåt så kommer rumpan lätt med. Men då hon är så på och vaken hela tiden så kastar hon sig eller flyger i luften för minsta ljud eller nåt annat som dyker upp. Så vårt största problem, tror jag, när tävlingarna börjar blir nog inte rörelserna utan att hålla henne kvar i manegen!