Unghästkval

Livet går vidare, även om det har varit ett par tunga veckor, saknar fölet kolosalt mycket. Calista börjar vara sitt gammla jag men på nåt vis tycker jag att jag kan se sorg i hennes ögon,,, det är så synd om henne!! Men jag har nu kört henne på lösdriften där hon nu går med ett sto med föl, ett sto som ska föla nästa år och en 1-åring. Hon blev lite utmobbad från början men det går bättre och bättre nu. Hon verkar i alla fall glad över att få gå ute och äta grönt gräs.

I helgen var jag med Zara till Sundsvall och startade två klasser, "Finalprogrammet för 5-åriga hästar". Zara kändes jätte fin på framridningen, mjuk och fin och lyssnade på mig hela tiden. Sigrid var också där och tävlade så hon hjälpte mig lite på framridningen. Zara måste börja komma upp i formen lite mer nu. Jag rider henne annars ganska lågt hela tiden eftersom hon ännu är ganska ung. När hon nu ska upp i formen så blir det lite ostadigt och lite upp och ned i formen och det gör att hon ser lite orytmisk ut. Men hon hade bra tryck i steget och programmet gick helt prickfritt, hon var så duktig!! Resultatet blev 68,4% och med det kom vi 2:a. Inget kval men jag var ändå super nöjd för hon gjorde verkligen sitt bästa. På söndag skötte hon sig lika bra fast hon var en aning trött, kände jag. Men resultatet blev ändå bättre, 71% och en andra plats igen och bara en procent ifrån kval till Breeders! Nya tag i höst! Efter tävlingarna körde vi både Cornell och Zara på betet, nu är det dags för dom att få vila lite och få nya krafter inför hösten. Ska blir skönt för både dom och mej att få ha lite lidigt. Jag har gjort en ny video på Zara, länk längst upp till höger.

Min älskade prins!

På måndag, förra veckan ringde Lotta från Trogsta och sa att Calista inte var dräktig. Hon hade pratat med Valdorf och av 14 kollade stor betäckta med Sir Donnerhall II så var det bara ett sto dräktigt! Så det var bara att glöma honom och bestämma mig för en annan hingst. Tog stabbt beslutet att välja Floricello i stället då det måste vara en hingst från Valdorf för att slippa språngavgiften igen.

På onsdag kväll ringde Lotta igen,,,,, hon sa: -Hej,,, din fölunge har gjort illa sig rejält, vi har haft hit veterinär och han tror att benet kan vara brutet!!! Nej, nej, nej!!!!! får inte vara sannt, tårarna rann och jag kände hur paniken kom krypande. Lotta sa att han hade fått smärtstillande och att vi hade en tid på kliniken tidigt på torsdagen. Sov dåligt hela natten men drömde att jag hade fått lämna honom hos vet och att de undersökte honom hela dagen och kom ut sent och förklarade att allt var ok och att han skulle bli helt återställd. Så när vi åkte mot Hudiksvall på torsdag så kände jag mig ändå hoppfull och både Göran och jag intalade oss att det skulle gå bra. När vi kom fram så såg jag att Colton inte kunde stå alls på sitt vänstra bakben och att han hade en stor svullnad på låret. Intalade mig att han hade fått en smäll och att det var en rejäl lårkaka som gjorde att han inte kunde använda benet. Han såg annars kanska pigg ut och stod och åt men när vi skulle lasta så la han sig och vi fick dra in homom på ett täcke. Väl inne i transporten så klev han upp igen men stod ostadigt. Jag stod i transporten och stöttade upp honom under resan till kliniken. Hade mina armar om honom och kramade honom samtidigt som jag la min kind mot hans man och pratade med honom. Lovade att allt skulle bli bra och att vi skulle fixa det här!! Tänkte samtidigt att om det inte slutade väl så var det det här jag skulle minnas, hans mjuka päls och doften från hans man.

Precis när vi svänger in på kliniken så orkar inte Colton stå längre utan han faller igen så vi får bära honom in på ett täcke. Vet börjar med att ge Calista lite lugnande för att hon ska kunna lämna Colton i röntgen rummet sedan får även Colton lite lugnade. De börjar med att röntga benet nedifrån och upp. För varje bild som kommer upp på skärmen så känner jag mig mer och mer hoppfull då allt ser bra ut. Men vet ville ha bild ännu högre upp så de lägger över honom på rygg för att kunna se ända upp till höften. När den bilden kommer upp så ser jag direkt att detta är inte bra!!! Ser att benet är helt av strax under höftkulan och att benpiporna ligger omlått ca 7-8 cm plus en del benfragment runt om. Men desperat som man blir så frågar jag ändå,,,, finns det något vi kan göra????? Veterinären förklarar att i vissa fall kan man fixa benbrott på häst när de är unga men inte när det sitter så högt upp, det skulle aldrig hålla pga att hästens höga vikt. Jag inser att det finns inget mer att göra än att låta honom somna in,,,

De frågar om vi vill sitta hos honom en stund för att låta tanken smälta in men jag ville göra det direkt, varför dra ut på lidandet för honom? Göran och jag satt vid hans huvud och höll om varandra när Colton drog sin sista suck,,, det var fruktansvärt att se en så vacker liten kille sluta sina dagar så tidigt. Efteråt drog vi in honom till Calista för att hon skulle få konstatera att han var död. Efter ca en timme så började Calista äta och verkade som hon insett att han inte fanns mer. Vi gick ut med henne och lastade och for tillbaka till Trogsta för, mitt upp i allt elände, så skulle hon ju semineras också. När vi kom fram till Trogsta så blev hon väldigt upprörd och for runt i boxen men Lotta hade lugnande hemma som hon gav henne.

Vi for tillbaka till veterinärkliniken och hämtade fölet och i bilen på vägen hem så ringde Göran till länstyrelsen och ordnade tillstånd att gräva ned honom hemma, sedan fixade han en grävare och allt gick väldigt fort så samma dag på eftermiddagen kunde vi begrava honom hemma i Sörböle på en äng vid en träddunge.

Dan efter fick jag åka ned till Trogsta igen och hämta Calista som fortfarande var ganska orolig men hon gick på transporten direkt och stod helt stilla hela vägen hem. När hon kom ut hemma så blev hon orolig igen men när hon fick komma ut till Zara och Cornell så blev hon lugn, hon gick och tryckte sig emot dom hela tiden och dom gjorde lika. Tror att dom tog hand om henne,,,,,  Det konstiga är att i hagen, där det hände, finns inga träd, stenar eller något annat han kan ha gjort sig illa på och de gick ensamma. Kan bara tänka mig att han halkat och åkt med benen åt varsitt håll. Nu har det gått några dagar och Calista börjar bli sitt vanliga igen, men det är fortfarande väldigt tungt, många tårar har fallit och många till kommer att trilla. Kommer aldrig att glöma denna lilla vackra varelse!!

Tävlingar i Östersund

Så här stilig var Cornell på 3-års testet. Ja, ja han är lite tjock men vi försöker dra in magen så gått vi kan båda två,,;) (Klara Ericsson har tagit bilden)

I helgen har vi varit i Östersund och tävlat jag och Zara. Åkte upp tidigt på lördag morgon i ett strålande väder. Åkte en genväg mot Matfors först som var en aning guppig och Zara blir lite orolig i transporten då vi kör på ojämn väg fast jag kör så sakta jag bara kan. När vi sedan kom ut på Ë14 så gick det mycket bättre. Zara kändes fin på framfidningen fast en aning spänd, detta var vår första start utomhus i år. Ännu mer spänd blev hon sedan när vi kom in på banan. Försökte smyga henne igån i travökningarna men utan att lyckas, det blev galoppinslag i båda två. Även i skrittupptaget fick vi ett taktinslag, galoppdelen gick hyffsat bra för då hade hon börjat slappna av. Tänkte när jag kom ut att nu är nog vår placeringssvit över för här blir det inte många poäng. Men när resultatet sedan kom upp så hade vi ändå skrapat ihop drygt 63% och med det knep vi sista placeringen i klassen! Dan efter var Zara avspännd och fin på banan och hon gjorde, enligt mig själv, sin bästa start i lätt A:3 och slutade på drygt 67% och med det seger i klassen. Hon fick därmed sin 10:onde raka placering nu, varav fem är segrar. Då har jag räknat bort den gång jag fick utgå på egen begäran,,,,,